Uppsala-Stockholm
ADHD, Balansprogrammet, MIMY, Mindfulness, Reflektion - En stressfri stund, Reflektion - inte döma, Reflektion - Tacksamhet, Vardagsträning

Det handlar om att leva, inte om att överleva

Under våren har en grupp deltagare med ADHD/ADD genomfört balansprogrammet tillsammans med en MediYoga Instruktör och arbetsterapeut på Neuropsykiatriska Mottagningen på Akademiska Sjukhuset i Uppsala.  Idag var jag där för att prata om programmet, men också motivera till fortsatt träning genom att berätta hur verktygen kan användas i vardagen.

” Jag heter Sara och är s.k  högfunktionell, men det betyder inte att jag alltid varit det, eller att det inte skett på bekostnad av mig.

Jag är inte här för att tala om för er vad forskningen säger om hur många procent du kan öka din uppmärksamhet med genom mindfulnessträning. Det skulle jag inte ens kunna komma ihåg, jag är glad att jag minns sista siffrorna på mitt personnummer.

Jag är här för att berätta för er hur jag har kunnat vända mitt liv från livskaos till livskvalitet, med de verktyg och reflektioner jag hällt in i Balansprogrammet. Och hur jag använder dessa verktyg i min vardag och hur jag utbildar andra i programmet så att de kan göra samma sak.

Under vår gemensamma timme hann vi beröra allt från hur det är att lyckas få med sig all packning, men på Arlanda inse att passet gått ut (någonting går alltid snett kunde vi konstatera), till hur det känns att få kritik för bristande respekt för att man (läs jag) lämnat matbordet under en pågående måltid, då man i själva fallet inte har någon aning om hur det gick till då man hamnade framför datorn för att utveckla en grym idé. ”

Vi berörde alla facetter av det livspussel som alla människor kämpar med, och hur mindfulness och yoga som verktyg, inte bara kan lära oss hantera stress utan även förvandla vardagsstress till vardagsglimtar. Tex på vägen till jobbet eller under lunchen. Det behövs ingen semester för att upptäcka magin i att hålla i någon annans hand eller stanna upp en stund och lyssna på fåglarna.

Balans är ett åtagande som vi behöver välja om och om igen, varje dag. Kroppscanningen hjälper oss att fördela energiförbrukningen, andrum hjälper oss sortera tankar och känslor, andningsankaret hjälper oss att rensa i hårddisken. Verktygen är varken märkvärdiga eller komplicerade, men det gäller att göra dem. Du behöver göra ett aktivt val.

Jag lyckades sitta med 10 personer en hel timme (själv har jag nog sällan lyckats lyssna på en föreläsare så länge) utan att någon skruvade på sig eller ifrågasatte mig då jag sa att det går att vända kaos till ordning med hjälp av mindfulness.

Jag kände deras förtroende, inte för att jag kunde rabbla forskningsrapporter, utan för att de förstod, att Sara Emilionie, den yviga och sprudlande yogaterapeuten, en gång har knaprat sömnpiller och anti depressiva medel och själv lyckats vända hela sin verklighet från kaos till livskvalitet.

Till alla er som längtar efter balans- den som söker, finner. Hemligheten är att leta där man står.

Till er som lät mig ta en bild då vi mediterade imorse; den blev underbar. Jag kommer le varje gång jag ser den, men jag väljer att inte publicera den. Tack.

 

 

 

 

 

 

 

 

1 Kommentar

  • Svara juan carlos vivanco 8 juni, 2016 vid 15:55

    TACKAR In touch ha det fint önskar det bästa 🙂

  • Kommentera inlägget

    12354003_176701932679923_2027922809_n
    Balansprogrammet, MIMY, Reflektion - Tacksamhet

    Veckans yogalärare lever farligt

    En död Iphone, defekt tangentbord på nya Macbook pga vattenskada och tre trasiga tänder och en käke som inte går att öppna mer än fem centimeter pga två olyckshändelser i samband med kampsport. Sååå nyfiken på veckan som kommer. Undrar vad jag hinner med mellan kiropraktorn och tandläkaren på måndag förmiddag?

    Skämt åt sido. Låt mig berätta om min händelserika vecka.

    Det började med att jag fick en smäll på örat när jag och en ”kompis” spårade ur i boxningsringen. Smärtan spred sig i hela käken och låste nacken.

    Nästa dag spillde X ut vatten (nämner inga namn) på min nya MacBook och Iphone. Telefonen låg kvar i vattnet ett bra tag eftersom jag var så fokuserad på att rädda datorn, så den gick inte att återuppliva.

    Två dagar senare fick jag en rejäl smäll på andra örat, märkligt nog på exakt samma ställe som sist, men på andra sidan (av en ren olyckshändelse). Ordentliga flisor lossnade på tre olika tänder, käken låste sig rejält och jag fick akut nackspärr.

    OTUR sa Folksam. SPÄNNANDE tänkte jag (och ONT kände jag).

    Varför går alla mina kommunikationskanaler sönder, på en och samma vecka?  Vi yogis tänker sällan i termer som” tur” eller ”otur”. Vi försöker förstå det andra kallar ”otur” utifrån ett energiperspektiv. Utifrån detta yogiska perspektiv handlar nacken, örat och käkat om inre och yttre dialog. Om att lyssna och/eller uttrycka sig. Eller vägra/inte våga lyssna eller uttrycka sig. Efter den första olyckshändelsen vägrade jag att lyssna, jag valde att dricka Bourbon istället. Efter andra olyckan vågade jag inte vägra längre.

    Så jag satte mig en kväll och lyssnade inåt, och fann det svar som kommer att leda mig framåt i min personliga utveckling.

    Jag är så djupt tacksam för att jag fått denna förståelse, dessa häftiga verktyg. Och jag är så stolt över att idag få vara en del av det Institut som spridit yogan till tusentals utbildade, som i sin tur spridit detta till tusentals människor, inom vården, på företagen, i skolorna.

    Vill du ha dessa verktyg, men känner att ”yogaterapeut” är överkurs? Låt dig inspireras av den nya utbildningen till Balans Inspiratör.  Jag har haft tre kursstarter under januari, och hoppas att dessa kursstarter sprider sig nationellt, då jag till våren får fler utbildare som delar min vision;

    Att få varenda svenska att meditera!

    Läs om min väg in i yogans värld på alltomyoga.se  där jag just denna vecka presenteras som ”veckans yogalärare”.

    Och läs gärna om den nya utbildningen till Balans Inspiratör här – den erbjöds även till dig som jobbar med barn och ungdom. I vår utbildas en av Stockholms populäraste skolor i balansprogrammet, som blir först i Sverige med att integrera mindfulness och yoga i samtliga årskurser, på skolschemat!

     

    Sist, till alla er som tycker jag verkar leva farligt. Nu har jag tecknat en olycksfallsförsäkring och köpt tandskydd!

     

     

    Inga Kommentarer

    Kommentera inlägget

    Allmänt, Barn, Mindfulness, Vardagsträning

    Dags att vakna upp!

    ….och reflektera över vårt mobilanvändande!

    Jag skriver inte detta inlägget för att komma med pekpinnar utan tack vare mitt eget arbete med MIMY och att vara mer mindfull i min vardag så är detta något som jag allt mer har börjat att reflektera över både hos mig själv och andra.

    Det är så lätt att ta upp mobilen och sedan har det hänt något på facebook eller ett mail har kommit men egentligen skulle jag bara svara på ett sms och slutligen kommer jag på mig själv med att blåddra på facebook??

    Jag har blivit klart bättre på det men kan fortfarande bli dömnade mot mig själv och lite trött när jag kommer på att jag plockar upp mobilen när den plinga till fast jag sitter och pratar med någon.

    Jag tror att vi alla behöver börja reflektera över vårt användande och fundera över vad vi själva tycker är okej och inte.

    Är det okej att sitta med mobilen vid matbordet när vi äter med andra? Är det okej att sitta med mobilen när vi träffar vänner för att umgås? Vad har du för gränser och hur vill du ha det?

    När jag och min man under jul var på Kap Verde så kände vi båda två att det skulle bli så skönt att vara utan mobilen och ”avgifta” oss lite. Men vi upptäckte att så är det få som tänker och vi reflekterade mycket över detta. Det var det som fick mig att känna att jag ville skriva detta inlägg, samt en låt som Sara spelade förra veckan på en utbildning jag var med på…..jag har hört den innan men nu blev den ännu tydligare och bättre. Jag spelade den för min man när jag kom hem och vi kopplade snabbt ihop den texten med vad vi hade upplevt på semestern men även över hur vi lever våra liv. Låten heter ”Så enkelt är det” med Börje Ring. Där en man frågar sin far om hur han gör för att känna stillhet.  ”När jag sover, sover jag. När jag vaknar vaknar jag. När jag tänker tänker jag. När jag äter äter jag. När jag jobbar jobbar jag. När jag drömmer drömmer jag. När jag talar talar jag.  När jag lyssnar lyssnar jag”. Så enkelt och så självklart….men lyssnar man därefter vidare på texten då sonen menar att det gör ju han med!? Svaret från fadern kan vi nog många känna igen oss i på vissa delar…” När du sover vaknar du. När du vaknar tänker du. När du tänker äter du. När du äter jobbar du. När du jobbar drömmer du. När du drömmer talar du. När du talar lyssnar du. När du lyssnar sover du”.

    DSC_0543

    Om vi sedan tar och plockar in våra mobiler i denna texten….hur många gånger använder du den när du gör allt det här? ” När jag vaknar spelar jag. När jag äter surfar jag. När jag jobbar surfar jag. När jag pratar sms:ar jag. När jag tänker spelar jag…..osv….Ett inte helt ovanligt senario. Inte konstigt vi har svårt att koncentrera oss ibland och att vi känner oss stressade när vi till och med har svårt för att göra en sak i taget.

    Döm inte dig själv nu utan det är viktigt att vi vågar att reflektera över vårt beteende för att kunna förändra det och på så sätt börja må bättre och kanske andra runt omkring oss också mår bättre av det….

    Under vår semester såg vi mardrömssenarion med mobiler. I ett paradis med massor vacker natur att titta på vid måltiderna så kunde par sitta mitt emot varandra, äta och vara helt uppslukade av sina mobiltelefoner. En familj kom en morgon ner till frukosten. Två barn, en pojke i 2 års åldern och en flicka i 5 års åldern. Det första föräldrarna gör när de satt barnen på varsin stol är att plocka fram en blå liten ”platta” till pojken och sätta på en film. Flickan fick sin rosa platta och spelade spel. När föräldrarna därefter hämtat mat till alla så satte de sig med varsin mobil. Sonen var inte ett dugg intresserad av filmen utan satt och kladdade med maten i huvudet utan att föräldrarna märkte någonting.

    Att se detta gör mig djupt oroad! Samtidigt gör det mig ärligt talat lite glad att vi faktiskt reagerar på det……För att reagera på det får mig att vilja agera annorlunda och börja tänka mig för hur jag använder min mobil

    DSC_0341

    Utsikten från frukosten på vårt hotell, Boavista.

    Just det här stunden kommer aldrig tillbaka igen…..en tanke som ofta hjälper mig att stanna kvar i nuet.

    Hemma hos oss har vi i ett par år haft mobilförbud vid matbordet, vilket vi ansåg behövdes med tre tonårskillar hemma. När vi bestämde det så frågade vi dem vad de ansåg skulle hända om man struntade i det. Grabbar som de är så blev det 25 armhävningar 🙂 Detta har fungerat utmärkt och de tycker idag att det är skönt och de reagerar när de har kompisar här som tar upp mobilen vid matbordet och då är de kanonsnabba med att säga att kompisarna ska få göra 25 armhävningar 😉 Det blev mer lyckat än vad vi hade vågat tro, det är ju till och med som en kul grej hemma hos oss idag.

    Jag har även sett någon som har börja göra som en mobilhylla innanför dörren där besökande uppmanas att lägga mobilen när de hälsar på så att de kan umgås helhjärtat.

    Precis som i sången ovan så är det svårt att finna ro i kropp och knopp när vi gör flera saker hela tiden. Det handlar inte om att vi kan eller inte…..utan mer om hur det påverkar oss.

    Vid matbordet i helgen så såg min man väldigt drömmande ut så jag frågade honom vad han tänkte på….så där som jag brukar göra ibland 🙂

    Han svarade med ett leende…”Ingenting! När jag äter äter jag! Jag njuter av maten”.

    Så ett tips är att lyssna på låten och texten, den ger absolut inspiration att bli medveten om vad vi gör och när.

    Och nej…inga pekpinnar, jag glömmer också bort mig men sedan jag började reflektera mer över mitt användande så har det ändå minskat, vilket känns bra men jag tror det kan bli ännu bättre…..bara att jobba på.

    Va rädd om dig! Det finns bara en av dig <3

    Här är länkar till några artiklar kring hur mobilanvändandet påverkar vår hälsa:

    Unga mobilanvändare riskerar sin psykiska hälsa

    Mobilen: Så sjuk kan du bli av den

    Din mobil kan öka risken för hjärntumör

    Mail och sms kan orsaka depression

    Mobilstress: Inte utan min telefon

    Inga Kommentarer

    Kommentera inlägget

    IMG_9088
    ADHD, Reflektion - En stressfri stund

    2016 – jag tänker ta dig med storm!

    På julafton landade jag och Göran Boll på en stökig flygplats i Mumbai, på väg till en forskningskonferens på världens äldsta Yogaforskningsinstitut. Väl där kände jag efter hur alla händelser, både privat och yrkesmässigt, satt sig i min kropp i form av en enorm trötthet.

    De första dagarna gick jag mellan ayurvedabehandlingar och min stenhårda 70 cm säng där jag kunde sova upp till 15 timmar per dygn. Göran fick komma till mitt rum väcka liv i mig när det var dags för mat, tre varma mål om dagen, precis som ayurvedan ordinerar oss högintensiva vata typer.

    Jag trodde för ett ögonblick att jag aldrig skulle hinna komma i form till mina utbildningsstarter då jag väl kommit i kontakt med mitt akuta behov av vila. Samtidigt började jag göra ett dagligt yogapass som jag tyckte var rysligt långt, men kände gjorde mig gott.

    Tre dagar senare anlända 1000 personer från hela världen till Kaivalyadhama, för att under fyra dagar prata ihop sig om yoga i utbildningssystemet. En av mina arbetsuppgifter under konferensen var att sitta och bedöma forskningspresentationer.

    Där fick jag i ett nötskal uppleva hur arbetsprocesser och mentalitet skilde sig mellan Sverige och Indien. Vissa föreläsare drog över tiden och ignorerade min meddomares signaler, några personer i publiken började argumentera högljutt med varandra mitt i frågestunden. Som åskådare av detta skådespel lärde jag mig en hel del.

    Jag förstod hur vansinnigt höga krav vi svenskar ställer på oss själva, våra prestationer och varandra i jämförelse med indierna som verkar ha en betydligt mer tolerant inställning till sig själva och varandra (förutom i trafiken där de brutalt missbrukar sina tutor).

    Detta var den första viktiga insikten jag vill ta med mig hem, dvs att inspireras av indierna då det gäller självtolerans. Den andra viktiga insikten landade i mig på en solig strand i Goa, dit vi åkte efter forskningskonferensen.

    Efter bara ett par dagar med regelbunden yoga, regelbundna måltider och sömn hade 100 % av mina ADHD symptom försvunnit. Jag upplevde fullkomlig balans och förstod att det är min livsstil som drar igång symptomen, och att jag med rätt enkla medel kan åstadkomma stora förändringar i mig själv.

    Det var inte semestern i sig som skapade min balans, utan de dagliga rutiner jag under två veckor givit mig själv i julklapp. Det behövs ingen kritvit strand för att äta varm mat och stänga av datorn tidigare på kvällen, men jag behövde tydligen åka till Indien för att hitta motivationen att prioritera mina rutiner.

    Jag läste en mening ur Göran strandbok ”Deep Yoga” som sammanfattar det hela väldigt bra; Stress och njutning kommer alltid utifrån, frid kommer alltid inifrån.

    Jag tänkte bära med mig min inre frid tillbaka till Sverige, oavsett hur många minusgrader det är och hur många mail som väntar i min inkorg.

    Med min inre frid ska jag se till att allt fler arbetsplatser och skolor hittar till yoga och mindfulness. Med min inre frid tänkte jag ta ledigt en dag i veckan för att ”leka”.

    Och med min inre frid tänkte jag ta dig, 2016, med storm!

    2 Kommentarer

  • Svara Ulrika 5 januari, 2016 vid 11:55

    Tack för att du delar med dig. Det låter fantastiskt med ayurvedabehandlingar och mycket vila!

  • Svara Ingela 5 januari, 2016 vid 17:22

    Förstår fullt ut
    Gjorde en Kerala resa med Peter Ljungsberg förra året med samma symtom i bagaget
    Efter några dagar med samma medicin som du här beskriver, sa en annan deltagare, att jag verkar så lugn jmf med många andra 😉
    Jo jo .. Ack så svårt att få till härhemma
    Får kämpa med rutinerna, kräver insats och en stark intention behövs för en vata typ
    Nu åker jag ensam till fjälls under 4 mån med intentionen att jobba vidare med det jag vill ge mig själv för att må bra
    Tack Sara för du delar och för den reflektion det ger 🙂
    PS. Blir lite full i skratt på ditt avslut
    Med inre frid ta 2016 med STORM kanske värt tona ner det till många många små varma briser ist, stormen ger man så mkt energi till som kanske behövs för att behålla friden 😉
    Tankar som poppade upp här och nu ..
    Namaste

  • Kommentera inlägget

    febelykta
    Allmänt, MIMY, Mindfulness, Reflektion - Tacksamhet

    Den som dör lyckligast vinner

    – Hej, jag heter X och min son x dog i en överdos

    – Hej jag heter X och min dotter dog i hjärtstillestånd

    – Hej jag heter X och min son X och min pappa dog i en bilolycka.

    – Hej jag heter x och min dotter dog av sin diabetes för fyra år sedan, förra året tog min son sitt liv.

    Så löd introt på kvällens föreläsning för föreningen Febé, en förening för föräldrar som mist ett barn.

    När det var föreläsarens tur att presentera sig var arrangören tvungen att gå och hämta kleenexnäsdukar. Jag hade nämligen brutit ihop.

    – Hej, jag heter Sara Emilionie och jag jobbar som yogaterapeut. Jag möter människor i kris varje vecka och jag hittills alltid kunnat hålla mina elever och klienter i min närvaro utan att gå in i deras trauman. Men det här är fullkomlig överkurs, det bränner i hela min bröstkorg och jag kan inte låta bli att gå in i er smärta och känna på er sorg.

    Tyst paus med undantag från snörvlande, snytande och harklande.

    – Jag har två friska barn och jag är väldigt tacksam. Ikväll ska jag lära er MIMY. MIMY kan aldrig läka era sår. För vissa sår kan aldrig läka, era sår kommer aldrig att läka. Men ikväll ska jag ge er verktyg som kommer att hjälpa er att bära er sorg och stå ut med era processer.

    En timme senare hade jag lärt dem MIMY. Deltagarna hade lärt sig andas, fundera kring balansprogrammets reflektioner och hur dessa kan skapa en fri-zon från den stress som vi alla möter i livet, vissa av oss i större doser än andra.

    Efter föreläsningen fick jag min Fébelykta, arvodet för föreläsarna som kommer till Kista kyrka och träffar medlemmarna. Det högsta och finaste arvode jag någonsin fått under mitt yrkesliv.

    Den som dör lyckligast vinner är titeln på den bok jag fick av en av föreningsmedlemmarna. Jag tänkte vinna.

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    1 Kommentar

  • Svara Helena Duhrin 17 december, 2015 vid 21:08

    Tack Sara för ditt inlägg. Ämnet ligger mig nära då min man dog i cancer för drygt 1 1/2 år sedan. Hans sjukdom varade under 2 1/2 år och jag gick under den perioden min MIMY-instruktörs utbildning. MIMY hjälpte mig och hela familjen som också består av tre barn. Jag gjorde mina dagliga MIMY övningar och tog tillvara på reflektionerna.
    Efter döden har MIMY och Mindfulness fortsatt att vara en del av min vardag. Att jag kan känna acceptans och tacksamhet för det som är nu. Att barnen åter kan känna tillit till livet och till sina känslor. Att vi kan känna lycka och glädje.
    Tack Sara!

  • Kommentera inlägget

    image
    Allmänt, MIMY, Mindfulness

    Balans i livet

     

    Jag har nyligen haft denna fantastisk reflektion med min MIMY 12 veckors grupp, ”Full balans”.

    När jag gick min utbildning hos Sara för att bli MIMY instruktör och vi kom till vecka 11 och denna reflektionen så vet jag att jag tänkte mycket över mitt liv i stort vad jag skulle kunna behöva för att få balans i tillvaron mellan vardagsbestyr hemma, jobb, träning, måsten och roliga saker….Men ju fler gånger jag nu gjort 12 veckors programmet med mina grupper och för mig själv, desto mer hamnar jag i att få ner det i att reflektera över min balans i vardagen just nu. Här och nu, inte från nu och framåt.

    Allt förändras hela tiden och saker händer som vi inte kan påverka, roliga, tråkiga, sorgliga, hemska m.m, vi kan endast förhålla oss till dem genom att acceptera dem. Detta gör att vi har lätt att hamna i obalans trots att vi fortsätter göra något som gav balans nyss…..därför blir jag glad i hela kroppen varje gång det är dags för denna reflektionen. Jag försöker givetvis reflektera över det så mycket jag kan, framför allt när det blir förändringar i min tillvaro, stora som små men de små är lätt att missa ibland för de kan smyga sig in och trots sin”litenhet” skapa obalans i mitt liv. Sen ska vi u knappt prata om de där roliga sakerna som händer ibland som gör att jag blir alldeles uppfylld…..det är lätt att glömma att även roliga saker i våra liv kan skapa obalans hos oss. De kan dränera oss på energi om vi inte ser över helheten.

    Detta är något som jag vet även Sara arbetar aktivt med då det händer roliga saker för MIMY just och för egen del hände det även mig förra veckan. Jag fick en beställning på att göra och leverera 20 st malashalsband till Norge. Tjoho! Jättekul! Alldeles upprymd och lite extra eftersom jag strax innan pratat med Sara om hennes tv inspelning och allt kändes bara så galet kul!  Men för att behålla balansen i min tillvaro när jag nu skulle behöva göra detta lite mer och intensivt än vanligt så satte jag mig ner och funderade aktivt över vad jag behövde och kunde skala av för att det i te skulle bli för mycket. Jag är ju i nuläget dessutom beroende av en hel del vila för att inte få för mycket värk och vila tar tid (hur knasigt det än låter…) och vi har ju bara ett visst antal timmar på dygnet. Det har gått fantastiskt bra och halsbanden är nu på väg till Norge och själv sitter jag på tåget mot Stockholm för att ha en härlig lång helg med en av mina bästa vänner. Energipåfyllning!

     

    Hur som helst vill jag avsluta detta inlägg med att nämna (och jag tror att Sara håller med) att för att få balans i tillvaron senaste tiden med många roliga saker  så har det tyvärr inte duggat tätt här mellan våra blogginlägg. För mig är det otroligt viktigt att försöka bibehålla allt jag uppnåt med MIMY i mitt liv och inte tappa för mycket av det även när det händer mycket saker i livet.

    Vet du vad du behöver för att få balans i ditt liv just nu? Eller kanske du redan har balans i livet i stunden?

    Ta hand om dig och kanske reflektera lite över hur du skulle kunna behålla balansen ( eller få balans) i ditt liv i december och julstressen som har en tendens att komma på besök….Kanske kunna njuta av allt det mysiga som december faktiskt har att bjuda på 😉

    Inga Kommentarer

    Kommentera inlägget

    IMG_2262
    Allmänt, MIMY, Mindfulness, Vardagsträning

    Kroppsscanning – kroppens chans att få knoppen att lyssna

    Höstlöv-mot-himlen

    Jag hade skrivit ett inlägg om hur allt förändras som jag tänkte publicerat idag men det får faktiskt vänta för just nu kände jag att jag ville dela med mig av detta direkt från min vardag och kanske kan det vara till hjälp för dig eller någon annan…….

    Lite kort resumé om var jag befinner mig just nu….

    Vi har fått röntgen svar på min ländrygg och det var väl en salig blandning av både diskbråck, diskbuktningar, förträngningar och lite spinalstenos utspritt i större delen av min ländrygg. Men!! Inget större så till min glädje är det ju inget som en operation troligen skulle göra någon skillnad på ändå(känner att det räcker att vara stelopererad i nacken). Så…min sjukgymnast tyckte vi kunde gå på lite tuffare med behandling i rehab men att då behövde jag nog vara helt sjukskriven från mitt jobb under tiden. Jag har i hela mitt liv haft en tendens att verkligen gå in för saker när jag bestämmer mig för något och då till 200% och kan nästan bli lite extrem och det är väl kanske i ärlighetens namn en av anledningarna till att jag har hamnat där jag har hamnat….Jag har blivit bättre på det men ibland smyger det sig på som vid detta tillfället när jag plötsligt började känna mig hoppfull och lite ”nu jäklar ska jag rehabilitera min kropp!”….Men det som är lätt att glömma är att kroppen inte fullt är med i samma planering i det schema jag har gjort upp….

    Idag var en sådan dag då jag hade lagt upp en plan för rehabövningar, lite längre promenader, lite mer vardagssysslor o.s.v men….när jag vaknade i morse kände jag egentligen direkt hur kroppen värkte och var stel, spänningshuvudvärk smygande på gång. Jag låg kvar i sängen och tittade ut på den blå himlen, en perfekt dag för lite längre promenader! Om jag går upp, tar min medicin och går ut och går ganska direkt, då blir det nog bra sedan!

    Vid frukosten kände jag hur ont jag idag även hade i nacke och axlarna ville nästan gå i kramp, det blir en sådan där krypande känsla i musklerna så jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Tur man har en make då som även är utbildad massör och kan göra en liten punktinsats. Det värsta släppte, vilken tur!

    Hur tänker jag sedan??? Jo, lika bra att passa på att gå direkt nu innan jag gör meditation eller yoga för sedan kanske jag inte orkar…sant men det signalerar också att jag egentligen redan där kände hur kroppen skulle reagera stannade inte upp helt för at
    t lyssna utan i mitt huvud så behövde jag ut och gå den där promenaden i den härliga höstsolen. Och rörelse är absolut viktigt men det är kanske bra att känna in ordentligt först för att veta hur mycket kroppen orkar för att det ska vara bra.

    Ut i solen gick jag, ljuvligt, så skönt. Skogen var ett självklart alternativ men….i skogen är det lite mindre backar, ja vägen är inte platt helt enkelt och för varenda liten kulle, upphöjning som jag fick lyfta mitt vänsterben lite högre så var det som om någon satte en kniv rakt in i vänster skinka på mig med en vass strålning ner i vänster benet….Jag kan säga att promenaden runt kvarteret på plan mark var lätt underskattad.

    Väl hemma, lite ledsen på grund av smärtan, så la jag mig då äntligen på yogamattan och gjorde en kroppsscanning och kunde direkt konstatera att även i det avslappnade läget som en kroppscanning är så kände jag hur mycket smärta jag idag hade både i axlar, nacke, länd och ben så hela min kropp skriker idag att det är vila som gäller och att ta det lugnt. Vilket gör att hade jag gjort den innan jag gick ut så hade jag bara gått runt kvarteret på plan mark och sluppit den extra smärtan i kroppen.

    huvudfoting_33808792

    I perioder har jag använt kroppsscanning som det första jag gör på morgonen för att känna av var min kropp befinner sig just idag…..det har varit till stor hjälp för att få mindre smärta eftersom jag anpassat dagen efter min kropp. Sedan i perioder har jag inte behövt det för då har jag kommit in i det mer och lyssnat på kroppen ändå….Idag föll jag dock tillbaka i att vara mer ”huvudfoting”, (som jag brukar kalla det på mina klasser) att gå efter huvudet före kroppen. Jag har varit så laddad för denna veckan trots att jag vetat att jag skulle få mer ont och varit förberedd på det så föll jag snabbt in i gamla mönster och då är jag så tacksam för att ha lärt mig så mycket om mig själv genom MIMY att jag snabbt kan upptäcka det och har verktyg att plocka fram för bromsa mig själv och lära mig hur jag ska ta hand om mig och min kropp på bästa sätt även i denna situationen.

    Nu beskriver jag ju detta utifrån min smärtproblematik men faktum är ju att det är precis likadant med personer som är stressade, är utbrända eller deprimerade m.fl. Att börja dagen med en kroppsscanning är att börja lära sig att lyssna till och våga titta på hur vi verkligen mår och det blir lättare att acceptera det och göra förändringar på det som går att förändra.

     

    Kroppsscanning är ett fantastiskt verktyg och sätt att använda för att lära oss ”huvudfotingar” att få kontakt med hur vår kropp verkligen mår.

    Det kanske skulle kunna bli en bra reklam….”Kroppsscanning! Om kroppen själv får välja.”

    Avslutar mitt inlägg här med ett litet leende och en ny plan för dagen…..(hunden har redan påbörjat nästa aktivitet som står på nya schemat…soffhäng)

    IMG_2262

    Ta hand om dig, det finns bara en av dig <3

    1 Kommentar

  • Sara Emilionie
    Svara Sara Emilionie 12 november, 2015 vid 16:26

    Det låter som att smärtan guidar dig till tacksamhet över det som andra kanske lätt missar att ta vara på eller råkar ta för givet.. Och till en ödmjukhet som vi alla borde visa oss själva och vår kropps signaler. Jag känner nästan din smärta då du beskriver den och det är otroligt att läsa om hur du ständigt förhåller dig till den istället för att identifiera dig med den.
    Ett litet tillägg, din rubrik är verkligen lysande och beskriver kroppssanningen mitt i prick!! Den tycker jag vi ska använda i våra utbildningar!

  • Kommentera inlägget

    duktiga flickan
    Balansprogrammet, MIMY, Mindfulness, Reflektion - En stressfri stund, Reflektion - Tacksamhet, Vardagsträning

    Duktiga flickan – säg upp dig!

    Säkert känner du ”den duktiga flickan” vars kläder alltid ligger perfekt vikta i garderoben, alltid har bullar i frysen ifall någon kommer på besök och alltid säger ”det går bra, men tack ändå” om du erbjuder henne hjälp. Eller kanske är du denna duktiga flicka själv?

    Året innan min dotter fyllde ett och jag bestämde mig för att lära mig meditera var jag duktiga flickan personifierad. Jag minns en gång då min syster blev irriterad för att dammsugaren alltid stod framme i köket så jag kunde dammsuga direkt om något av hennes barn råkade smula ner (mina hembakta kakor). Jag förstod inte alls hennes irritation.  Dr Ola Schenström, som jag både var elev åt och jobbade tillsammans med,  rekommenderade mig boken ”prestationsprinsessan”,  jag förstod inte alls hans rekommendation.

    I samma veva frågade jag min bästa vän hur jag skulle lära min dotter att älska sig själv och hon svarade ” du lär henne älska sig själv genom att hon får se dig ligga på soffan och dricka kaffe istället för att leka den perfekta mamman”. Det tog 8 år tills jag fullt ut behärskade hennes visa råd, men idag har jag lärt mig det med råge. Varken smulor, ovikt tvätt eller 150 obesvarade mail hindrar mig från att ligga på soffan och dricka kaffe om det är vad jag bäst behöver.

    Fördelen med att ha börjat ta ansvar över mitt eget välmående är att jag blivit en mycket bättre medmänniska. När jag mår bra väcks en genuin vilja att dela med mig till andra. Häromveckan frågade jag den fantastiska duon som driver Slagskeppet om jag fick ta hand om deras barn så de kunde gå ut och äta. Jag fick en massa tack-meddelanden både på FB, via sms och personligen men faktum är att hjälpen jag erbjöd var rena rama egohandlingen.  ”Det är en gåva att få ge” som en annan klok vän sa en gång.

    Och eftersom det är en gåva att få ge måste vi även ge andra möjligheten att få ge, eller hur?

    Idag var jag på slagskeppet (igen..) och åt lunch.  Plötsligt börjar jag och en man jag aldrig talat med tidigare prata om mat och jag berättade vilken fullkomlig katastrof jag är då det gäller matlagning.

    Efter 5 minuters bekantskap erbjuder han sig att maila över mig några recept, han råkar nämligen vara konsult åt olika restauranger och är i grunden kock. Förut skulle jag svarat ” men tack, vad snällt, men så farligt är det inte, jag kan ju alltid googla eller beställa Linas matkasse”. Nu svarade jag istället ”TACK, vad snällt, det skulle jag verkligen behöva! ”

    I skrivande stund håller denne okända man på  att sammanställa vegetariska, barnvänliga recept åt mig. Jag känner en genuin tacksamhet över denna vänliga själ vars engagemang och generositet berör. Det får mig också att inse hur mycket jag missat under alla år då jag ägnat mig åt duktiga flickan/offer – rollen som varken kunde ge från hjärtat eller ta emot med hjärtat.

    Vid närmare eftertanke undrar jag om inte det är den allra viktigaste balansnyckeln i mitt liv, att jag lärt mig ge och ta emot?  I version 2.0 av Balansprogrammet kommer jag som bonusträning att lägga in ”denna vecka ska du lära dig ta emot”.

     

    Vill du följa mig och mina elever som genomgår utbildning till Balansinspiratör i den öppna FB gruppen balansprogrammet? Klicka här så godkänner jag dig direkt som medlem, såvida jag inte ligger i soffan och dricker kaffe. Denna vecka handlar om att upptäcka sin inre domare för att kunna släppa taget om sitt dömande, för övrigt någonting som den ”duktiga flickan” flitigt ägnar sig åt.

    Med denna FB grupp vill vi tillsammans inspirera varandra till att ta ett aktivt ansvar för vår balans, oavsett metod/tillvägagångssätt.

     

     

     

     

     

     

     

    2 Kommentarer

  • Svara Mervi 11 november, 2015 vid 07:59

    Tack för ett bra inlägg. Det där med att ge och ta tycker jag är ett svårt kapitel. Det har hänt att jag varit tvunget att ta emot hjälp för att jag inte klarat av situationen på egen hand, men det har inte varit särskilt kul när jag i efterhand ”fått en faktura” på hjälpen. Det har krävts att jag skulle ha ställt upp med hjälp tillbaka även om jag saknade förmåga till det, eller helt enkelt inte hade lust. Jag har påklistrats skamkänslor för att jag p.g.a. oförmåga inte kunnat hjälpa till på det sätt som den hjälpbehövande krävt. Att jag erbjudit alternativ räknas inte. Det har också hänt att jag ställt upp då någon frågat om hjälp, men i efterhand känt mig utnyttjad.

    Det här har lett till slutsatsen att den som erbjuder hjälp vill hjälpa och skickar ingen faktura. Om jag måste fråga om hjälp måste jag också fråga vad det kostar. Det funkar likadant omvänt. Om någon frågar mig om hjälp sätter jag ett pris, om det inte råkar vara så att jag känner att jag vill hjälpa till ändå av någon anledning. Det blir tyvärr ganska komplicerat att tänka så här.

  • Svara Ulrika 11 november, 2015 vid 13:07

    Tack för att du delar med dig det är så lätt att hamna i duktiga flickan facket! Sat Nam /Ulrika

  • Kommentera inlägget

    DSC_0808
    MIMY, Mindfulness, Reflektion - Tacksamhet, Vardagsträning

    Tacksamhet är ljuset i mörkret

    Det har varit ett riktigt mörkt slut på oktober i år……det hemska dådet på skolan i Trollhättan, bara 1,5 mil från mig där unga oskyldiga människor miste livet……onödiga bränder i hela landet…..vänner och bekanta som förlorat anhöriga…..allahelgonahelgen som för många kan kännas tung då vi tänker extra på de som inte längre är med oss….

    allahelgona

    När jag tog på mig ”offerkoftan” och tyckte väldigt synd om mig själv ett tag då mitt liv tog en ny vändning och all fysisk aktivitet med tillhörande sociala kontakter plötsligt försvann för att min kropp sa stopp…..det var då, så lägligt, jag fick mitt första möte med  MediYogan ( gick instruktörsutbildningen) som höll min näsa ovanför vattenytan genom andning och ett nytt intresse som skapades. Men det var först något senare när jag kom i kontakt med Sara Emilionie och gick instruktörsutbildningen i MIMY som den riktiga vändningen kom och jag plötsligt började fyllas med Tacksamhet. Det började med att jag kände tacksamhet för små saker och sedan var det som en snöboll som bara växte och jag kunde känna tacksamhet för allt möjligt. Med tacksamheten så kom också glädjen tillbaka igen på ett helt nytt sätt. Idag kan jag känna i hela mitt hjärta att trots all smärta så är jag tacksam för att det blev dom det blev för det hjälpte mig att bli den jag är idag med tillhörande glädje och lycka över även de små sakerna i livet.

    Ofta är det faktiskt precis som jag beskriver här en livsskris, en sjukdom, en skilsmässa som leder till att vi vaknar upp och plötsligt ser allt vi tidigare tagit för givet. Tänk om vi kunde vakna upp innan vi drabbas av sjukdom eller förlust!

    Tacksamhet är förmodligen ett av de bästa verktygen för att vi ska känna oss lyckliga och må bra i vardagen. För mitt i all stress och elände så finns det massor av saker vi kan vara glada och tacksamma för. Lär du dig bara att se dessa så kommer det få en enorm inverkan på hur bra du mår.

    DSC_0808

    Har du dessutom tänkt på att när du känner dig tacksam så är omöjligt att samtidigt känna sig ledsen eller ha negativa känslor!?

    Så därför, när du befinner dig i en svår situation, försök att hitta något att
 vara tacksam för. När du har hittat en sak, sök efter en till och en till
– varenda sak du hittar att vara tacksam för förändrar din situation.
Tacksamheten är den bro som leder dig från negativa till positiva, kärleksfulla känslor!

    Jag är idag fantastiskt tacksam över den stressfria helgen jag precis har haft i tystnad, ensam större delen. Jag hade nog inte valt det själv men är nu otroligt tacksam över att det blev så….maken jobbade hela dagarna och kvällarna, inga barn hemma och ett internet som inte fungerade 🙂 Det resulterade i många timmars tystnad, meditationer, skogspromenader med hunden och bara vara….på söndagen sedan infann sig en enrom känsla av Lust och Kreativitet…..det blev en hel del skapande av smycken och jag vill framförallt slå ett slag för mina handgjorda macramé armband med mustasch på där 50% går till Cancerfonden (kanske en farsdags present)……Alla känner vi någon…….

    Mustaschkampen armband 2015

    Du hittar dem på www.kreativapirater.tictail.com

    Nu ska jag bege mig till Trollhättan för att ha en härlig MIMY klass med en mysig grupp som idag går in i vecka 9 på 12 veckorsprogrammet….gissa attityden….japp…TACKSAMHET!

     

    2 Kommentarer

  • Svara Katrin Gustavsson 3 november, 2015 vid 21:37

    Tack Sanna för ditt inlägg om tacksamhet. Det är något vi alla behöver bli påminda om. Det finns sååå mycket att vara tacksam för. Alla dom små sakerna som vi tar för givet. Att vakna på morgonen, att kunna andas, att min kropp fungerar som den gör. Och något som inte heller är självklart: förmågan att känna tacksamhet! Jag är också tacksam för att jag har ett jobb att gå till och för alla människor jag har förmånen att möta. Patienter, kollegor eller den helt okända personen på pendeltåget som jag möter i ett leende. Och jag är tacksam för min familj och är tacksam att vara med i livet! Livet som pågår hela tiden….

    • Svara Sanna Lohm 10 november, 2015 vid 10:57

      Tack själv Katrin för din kommentar och tanke, blir glad och varm när jag läser det <3

    Kommentera inlägget

    thai
    Balansprogrammet, MIMY, Mindfulness, Reflektion - En stressfri stund, Vardagsträning

    En stressfri stund – konsten att slappna av i anspänning

    Häromdagen kom nya hälsorön från en dansk överläkare, kopplat till skillnaden mellan kvinnor och mäns stressnivåer efter att de kommit hem från jobbet och timmarna fram till läggdags. Förklaringen: kvinnor tar ett större ansvar för städning, matlagning och annat i hemmet. Överläkarens förslag på lösning:  ”alla kvinnor borde lägga sig på soffan direkt när de kommer hem för att minska stressen”.

    Jag delar uppfattningen om vikten av mer vila, men ordineringen av soffvila är fullkomlig överkurs för många som inte kan släppa stressfyllda tankar, oro och känslor av otillräcklighet från soffan. Kanske skulle detta rentav öka upplevelsen av stress för många människor (därifrån syns ju alla dammråttor ännu bättre)?

    Poängen med MIMY är att träna upp förmågan att vila överallt, men till dess vi behärskar den förmågan behöver vi hitta egna vilostrategier, vilket jag i Balansprogrammet överlåter åt var och en att själv identifiera. Yoga är en pusselbit, bland många andra. Den som genomgår det 6 veckor långa programmet får v. 1 i uppgift att reflektera kring begreppet ”en stressfri stund” och boka tid för dessa stunder (annars är risken stor att de inte blir av). Om det sedan handlar om att göra några yogaövningar eller ta en promenad med hunden, det överlåter jag åt var och en att avgöra själv. Konsten är att identifiera vilka dessa stunder är och tillåta sig själv att släppa allt annat under den stunden.

    Mina egna steg mot balans hade aldrig kunnat ske från soffan. Att lära mig prioritera ”stressfria stunder” krävde en resa till Gran Canaria, ett medlemskap på Slagskeppet och en stark övertygelse om att jag vill och kan förändra mitt liv i grunden, i varje ögonblick.

    Låt mig berätta!

    I våras konstaterade jag att MIMY vuxit så pass fort att jag själv höll på att tappa fotfästet. Då gjorde jag återigen någonting radikalt (om den första radikala livsförändringen kan du läsa i tidigare blogginlägg), jag åkte till Gran Canaria och träffade en duktig ledarskapscoach som hjälpte mig formulera en handlingsplan som berörde mitt jobb såväl som min fritid. Det blev en viktig vändpunkt där jag förändrade mitt liv i grunden, en andra gång.

    När jag kom hem började jag följa min handlingsplan, som i princip bygger på EST- den modell jag själv utvecklat och som är det övergripande syftet med all MIMY träning. Aftonbladet publicerade den häromveckan, i en 5 sidor lång artikel på temat balans i vardagen.

    EST har förmågan att vända upp och ner på tillvaron för den som tar sig an utmaningen. Personer har sagt upp sig från jobbet då de sett frågorna i EST, själv fattade jag ett svårt beslut utifrån viljan att prioritera EST- att tacka nej till att ta över Skandinaviens främsta yogiska forsknings- och utbildningsinstitut, MediYoga Institutet.

    Tre månader efter att jag formulerat en handlingsplan ser min verklighet idag helt annorlunda ut. Jag tränar kampsport 3-4 gånger i veckan, det är mitt sätt att rensa hjärnan, vila mig från mailen, verksamheten, tvätten, disken. Om jag ens för ett ögonblick skulle tänka på obesvarade mail är risken stor att jag får framtänderna utslagna.

    Då mina döttrars skola var stängd en dag fick de följa med på min stressfria stund. Jag behövde den och jag lät inte 150 obesvarade mail och en stängd skola frånta mig den. Jag passade även på att berätta att knepet när det är stressigt är att hitta ”mysiga stunder”, och refererade till dagar de själva vaknat på fel sida, och vi dricker varm choklad i sängen för att sätta guldkant på just den morgonen.

    Häromveckan rapporterade Arbetsmiljöverket att 55 % av de 1600 arbetsplatser av de tittat på saknade konkreta åtgärdsprogram för att hantera stress. Att råda bot på stress handlar om konkreta åtgärder, i skolan, på arbetsplatsen och förstås hemma. Stress kan aldrig utrotas, stressresponsen är en evolutionär överlevnadsmekanism som kommer triggas allt oftare i takt med att tempot ökar – om vi inte lär oss hitta bromspedalen.

    Astra Zeneca är en god förebild, de erbjuder sina anställda MediYoga sedan 2000. Just nu genomgår 95 anställda balansprogrammet. Ett annat exempel är en populär friskola som beslutat att göra skolan till en stressfri zon, och låter MIMY utbilda 25 lärare. Ett tredje exempel är alla balansinspiratörer som just nu genomgår utbildning för att ta med sig verktygen till sin arbetsplats.

    Vill du göra din egen handlingsplan, ta aktiva steg bort från stress och närmre balans? Gå med i den öppna gruppen på FB som har fokus på balans, MIMY är bara en av alla pusselbitar där. Min förhoppning med forumet är att det blir högt i tak och en välkomnande plats för alla som vill berätta om vad som funkar!

     

     

     

    Tack till: Mikael, Paradox.org.es, Peter på Slagskeppet.se för att ni givit mig mina häftigaste balansnycklar, vid sidan om MIMY.

    Inga Kommentarer

    Kommentera inlägget